Igår var jag på cirkus och det var ballt. Ska börja vardagsstretcha mer, typ sitta i obekväma benböjande ställningar jämt. Körde sedan långt, krockade inte. Gillar solen som är framme så himla ofta nu för tiden, gör mig varm och glad. Känner inte att Mozilla kontrollerar min stavning särskilt noggrant. Kul att jag har en mycket bättre inställning till i princip allt för att det är varmt och soligt ute. Så lättpåverkad. Kan inte heller sluta att tänka på Sucker Punch, vilket kanske visar på mina intellektuella begränsningar, men jag kan inte sluta. För den var liksom galen.
Som toalettlitteratur kan vi just nu bjuda på en tidning om dalarna, en söndagsbilaga från förra veckan och ett häfte om kakel. Älskar hur det är inrett, man ba, jag vill också ha murgröna som slingrar sig runt duschen och ormbunkar i badrummet. Himla flådigt.
"Hon slår sig ner på sin plats. Framför henne ligger texten med hennes första utrop för dagen. Hon böjer sig fram mot mikrofonen och börjar tala.
Mina damer och herrar, tyvärr måste jag meddela att alla avgångar är inställda. Det går inga fler tåg. Det tjänar ingenting att titta på er granne, det är inte hans fel. Det är jag som tagit det här beslutet av personliga skäl. Det skulle ta för lång tid att förklara alla detaljer för er. Så jag föreslår två saker, som enligt min åsikt ligger i ert intresse: antingen går ni hem till er eller så stannar ni här med mig, i den kala järnvägshallen. För, det ska jag säga, ni kommer inte hitta någonting i andra änden av de här spåren. Jag har varit där, jag kommer just därifrån och tro mig, jag vet vad jag talar om. Ingenting än er själva, precis som här i övrigt. Så det kan ni lika väl bespara er och stanna här. Och om jag får tillåta mig att ge er ett råd: försök tilltala varandra. Det gör ingen större skillnad, men det kanske kan ge en viss tröst.
Då känner hon hur någon drar henne bakåt. En enorm hand klamrar sig fast vid hennes arm. Monsieur Merlinter är knallröd och hon märker att det är knäpptyst i rummet. Ni är fullständigt galen, försvinn härifrån. Hon ser honom rakt i ögonen, och plötsligt brister hon i skratt inför sina bestörta kollegor, ett riktigt hejdlöst och okontrollerbart gapskratt som kommer från magen. Och hon skrattar fortfarande när de leder henne ut från stationen."
Céline Curiol - "Utrop (Voix sans issue)"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar