Det här med att uttrycka sig är nog inte min starka sida. Dels för att ingen hör vad jag läspar fram dels för att jag antar att alla tänker som jag. Detta till trots gör jag det gärna och ofta, men det betyder ju inte att någon överhuvudtaget förstår vad det är jag försöker säga.
För typ någon vecka sedan försökte jag förklara varför jag fick den plötsliga ingivelsen att raka håret, som jag ändå stod emot. Jag fick en dansgolvsupplevelse. En blandning av lite vin och halvbra musik och dansande människor. Hur jag var exakt som alla andra. Hur jag följde alla regler och normer som fanns i denna lokal. Det var särskilt mitt blonda hår, som till råga på allt gått och blivit blont. Då går det att tänka: Måste du vara så annorlunda jämt då? Svar till det är nej, inte nu mer. Men det jag kände var att jag är så himla behaglig. Som i behagande. Som i jag gör det här för att behaga någon annan och tjänar inget på det själv. Just nu är inte det ens sant, jag är trött på att ha kort hår så jag vill ha långt. Men genom att skaffa det följer jag ju alla konventioner om hur en kvinna ska se ut. Och jag känner på något vis att kvinnor i allmänhet ofta klär sig just för att behaga.
Kanske överdriva, men det var det jag kände när jag stod och skakade min röv på Kalmars härom veckan. Inte för att jag har något egentligt problem med att vara avskräckande, dels för jag inte syns i dimman med mina svarta kläder och om någon nu skulle få syn på mig är ser jag fräscht pundig ut med röda eksemögon.
Nu har jag flyttat! Mitt nya rum två hus bort är precis som Elsas, känns lite hemtrevligt på något vis.Saker känns fint, än så länge är det värsta med att bo i Flogsta att jag måste dela kök med folk. De i min nya korridor verkar vara renliga och trevliga. Jag har åldrats i förtid. Grädde i kaffet, går hem ca halv tolv från klubb och tar en hel förmiddag för att laga mat och debattera när och hur det där kaffet ska intas.
Nej, nu ska jag plugga lite, äta och sen kanske läsa lite i Metro 2033 (alltså har inte peppat så mycket för en bok sen typ Harry P. Dock så har jag bara peppat en vecka typ och för Harry P peppade jag halva mitt liv (tio år ju!!!) men ändå!) som jag lånade från библиотека ге Вен.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar