Idag köpte jag mig en enda ensam chokladkaka på Monoprix. Hade jag rökt hade jag stått där med ett enda cigarettpaket istället. Men eftersom jag inte röker äter jag istället. Om jag röker få jag dålig andedräkt, fula tänder och cancer; äter jag choklad blir jag tjock och får fula tänder men blir lite lite lyckligare så jag håller mig till chokladen för tillfället. Mina pengar går i vilket fall oavkortat till storkapitalet, så vad spelar det för roll? En gång i ett ganska ointressant samtal med en uttalad vänsterpartist påpekade jag att genom att röka säljer han ju i princip sin själ till allt han påstås hata. Jag möttes av tystnad sedan ett "men alla gör ju det..". Var nöjd i flera veckor, för det är en sån dålig människa jag är.
När jag vandrade hem med min chokladkaka i väskan funderade jag på om det går att överhuvudtaget köpa någonting med bra samvete. Jag gör då inte det. Vill jag leva ett gott liv får jag väl flytta ut i skogen och typ väva kläder av mossat. Kan göra en lista på det jag portade för att illustrera:
-jacka från Myrorna: Ägs av frälsningsarmen som hatar homosexuella och har anti-gayrörelser i Afrika. Religiösa...
-halsduk, kjol, skor från annan 2-hand: Typ från random småaffärer, men jag hatar ju entreprenörer också.
-Strumpbraxer, linne, kofta från H&M: Behöver väl inte ens skriva något om dem?
Jag köpte en kjol förra veckan och en kofta nu i vecka. Jag orkar inte ens titta var de är gjorda. Har fått för mig att det är i Bangladesh det är mest åt helvete, den typ Kambodja, men om de är gjorda i typ Turkiet är det ganska/rättså/ingendörväl ok. Det är nog en lögn. Ska ta reda på det en annan dag. Kjolen jag köpte har släp. Den går bra ihop med mitt lila läppstift och Docs, om jag var på det humöret skulle nog ingen ens våga titta på mig. Soundtrackar jag med Florence + the Machine är det nästan som om hela mänsklighetens framtid låg i mig och mitt släp.
Det är den andra advent idag och det är så varmt att man kan gå utan jacka i Aix. Ugglegöken är här och hooar (tror dock att det är en duva som har ballat ur). Har frågat fransmän på gatan om vad det tänker om miljön. "En del" var väl det allmänna svaret. Det tog mig cirka 45 minuter av vånda för att gå fram till mitt första (av två) offer. Har blivit så orolig. Nervös. Har jag alltid varit så? Det började med min presentation för klassen om valfritt ämne. Trodde jag skulle hålla mitt cool, men nej. Så fort jag ställde mig framför gruppen (på 9 pers...) börjar hjärtat slå dubbelt så fort, rummet svänga lite, händerna skaka och jag måste tvinga isär läpparna för att det ska komma något ljud. Fruktansvärt. Det ska komma från mig som alltid påstått att det inte är så farligt varje gång en vän sagt att det är jobbigt att framföra något framför klassen.
Tillslut gick jag i varje fall fram till två stackare och stakade fram något som de kunde förstå. Det var ungefär då jag förstod att jag var bakfull trots allt. Det var också då jag förstod att jag skulle köpa chokladkakan. Fick i varje fall en promenix och pepp av Elin. Om det är någon som känner sig manad att ge mig en julklapp kan ni väl ge mig en bok som heter "Svälja stoltheten: Om att inte ta sig själv på så stort allvar" eller något med en liknande titel. Det skulle jag behöva. Skulle också behöva lite kaffe.
Aja, nu ska jag skriva det här reportaget och sen se på sista avsnittet på säsong 3 av L-Word, som jag blivit smått besatt av. När det är heterosexscener så ba: "En MAN?!?! Men vad GÖR de?!?!?!? Jaaahaaaaa...."
Efter att jag inte dött sprang jag in på Monoprix.
"Ce sera tout?" frågade kassörskan.
"Qui, merci" svarade jag, betalade och gick därifrån med min forever alone-kaka och höll huvudet högt.
På fredag tar jag TGV:t till Paris för att hänga järnet med Alex. Det kommer bli gött som satan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar