Det konceptuella livet

En snabb googlesökning på ordet "konceptuell" tog mig till flashback-forumet och sedan vidare till Wikipedia som behandlade  "konceptkonst". I varje fall tror jag inte alls jag fattar vad det betyder. Ne är för akademiker med ett akademisk språk och jag är eller har ju varken det ena eller det andra. Förut när jag klagade på mitt dåliga språk så gav mig mamma en antonymbok, men den har de slutat tillverka nu. Hon borde ge mig en ordbok i julklapp (gärna en med bilder!) så jag kan lära mig prata som de stora barnen.

Min begränsade kunskap om ungefär allt till trots tycker jag konceptkonst låter formidabelt. Idékonst.
Idémode är ju det optimala. Jag älskar människor med som klär sig efter en idé. Folk med stil. Som har en tanke med allt de tar på sig. Och inte bara det här är trendigt, aja, utan människor som ser mode som en konst och lever för den konsten. Det tycker jag är jävligt flott. Trender och sånt kan ju vara fint ibland men folk med stil är ju det bästa. Om vi hade varit troende kristna nu hade jag hamnat i helvetet nu för att min fåfänga, men som tur är ju inte så många jag känner det, så jag klarar mig. Jag skulle vilja ha en hatt eller två. Och sen använda dem. Jag har två hattar men jag har inte använt dem.

Living the kulturtant way of life.
Igår var jag på opera. Den kallades "Bastien & Bastienne" och var visst en ihopslagning av två Morzartoperetter. Jag förstod inte ett smack. Däremot kom jag på att jag uppskattar att se på operor och att det skulle vara jättekul att se en bra opera, men den här var plottrig och varför hade de inte på sig 1700-talskläder helatiden? Nej, handlingen var himla vag och kände mig ganska besviken när vi gick därifrån. Vi var ju på en annan opera för någon månad sen. Då var det bara utdrag från en längre spansk opera. Den var.. konstig. Experimentell opera med en kontrabasflöjt spelad av en flata, vilket dock var coolt. Men jag tyckte inte att den någon gång fick något klimax, utan bara avbröts när musikerna kom igång. Kanske inte kontrabasflöjten, den var ganska hård i sitt kontrabasflöjtssolo. Nej, när jag går på konserter och lyssnar vill jag ha episkheter. Det behöver inte balla ur med konfettiregn och sånt, men när jag går vill jag vara uppfyllen av något, inte helt uttömd och väntande.När jag ser på sånt här med musiker som verkligen kan sitt instrument blir jag alltid lite irriterad. Varför slösar ni eran talang på det här? vill jag den talanglösa fråga. Ok, den sistnämnda operan var inte så himla dålig, men tyckte ändå att man kunde utnyttja musikerna lite till än bara låta dem gnissla lite med violinerna. Aja, den som gjort det tycker det väl är ett mästerverk. Ibland kan jag dockkänna att det blir lite kejsarens nya kläder över det hela. Men det är ju bara min uppfattning, man kan inte gilla allt.

Nu ska jag laga en tröja och handtvätta lite. Kanske googla mer på svåra ord.
Låt dem äta kakor o.s.v,
Veronicke