Hej.
Så var man hemma i Aix igen. Har handlat en massa nödvändigheter som svamp på burk och sånt.
Hade tänkt att göra pasta och svampsås till idag och imorgon och så ser jag att pastan bara räcker till EN PORTION.
Vilken olycka. Det fick bli sojamjölk och flingor och banan. Min matnspiration är som bortblåst.
Imorgon får jag luncha hemma och spara mina surt förvärvade slantar.
Eller bara köpa mer pasta. (Älskar pasta.)
Dagens i-landsproblem. Ett minst lika allvarligt problem som min brist på pasta är hur mycket jag saknar Paris. Åh, Paris. Det är verkligen så fint där. Alla byggnader är så vackra och jag vet bara inte. Jag gillar Parisluften.
Jag gillar hur genomtänkt den är. Älskar hur rak Champs Élysées är och att alla träden är som kuber. Att det är jättelätt att hitta i tunnelbanan. Att det aldrig är långt till närmsta éclair och bara hur fint allt är. Till och med uteliggarna har madrasser. Hemskt hur många hemlösa det är, jag fattar nog inte.
Men Versailles då... Le Château de Versailles. Helt makalöst.
Jag blir så fascinerad av fåfängan. Det finns absolut inget i slottet som är där för att det ska vara användbart. Allt handlar bara om fåfänga. Hela barocken handlar om fåfänga. Älskar barocken. Idag fick min grupp och en till gå på rundtur i Aix med en guide som berättade lite om de stora husen här och barocken. Det var lite intressant. Synd att vi inte hade det här tidigare så jag hade kunnat glänsa med mina (kvasi-) arkitekturkunskaper.
Tänker skriva ett finare inlägg med tillhörande bilder lite senare.
Ville mest berätta att det var slut på pasta.
Hatar den här känslan när allt man vill ha är så himla nära och så himla långt borta samtidigt. Så himla ouppnåeligt. Hatar att gå på gator och veta att det här inte kommer bli mitt. Om jag inte bara drar och skiter i alla mina orosmoln och min tjugoårskris och alla som tycker det är nödvändigt att spä på pessimismen. Realismen om man vill det.
Men som de säger: Fuck it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar